myrstackarnas

Sitter och tänker på hur bra vi har det. Å ändå så klagar man. Klagar och drömmer om något bättre. Men egentligen har vi det bra. Jag har det bra. Underbara flickor, underbar man, UNDERBARA vänner och ett fantastiskt liv. Visst drömmer man om bättre, om mera pengar, mera tid, större hus mm. Men som mitt favoritcitat säger:

"Den drömmen som aldrig besannas, som dröm var den vacker att få." Gustav Fröding

På tal om drömmar, hade en fin inatt.

Jag drömde att jag träffade en gammal vän som tyvärr inte finns i mitt liv längre. Vi träffades och pratade om hur vi ångrade att vi inte ses mer, om hur mycket vi tycker om varandra. Vi kramades å grät. Sen kom Freja in i sovrummet och väckte mig. Synd, å jag försökte fortsätta drömma denna underbara dröm. Men... Sån´t är väl livet ibland. Man växer ifrån varandra. Jag hoppas bara att du vet att jag verkligen bryr mig om dig. Jag hoppas att du vet att du sårade mig när du gick. Men jag hoppas också att du får ett bra liv. Jag önskar att du visste hur du sårade mig, hur jag fortfarande tänker på dig, ofta med ilska. Men inte längre. Jag kan ju inte göra något åt saken. Jag tycker faktiskt inte att jag har gjort något fel. Jag tänker inte straffa mig själv längre.

Jag tänker fortsätta leva mitt underbara liv. Med eller utan dig. Men jag hoppas fortfarande att du kunde höra av dig. Vi kommer nog aldrig att bli så nära vänner igen, du har sårat mig för mycket för det. Men jag önskar att vi kunde prata med varandra åtminstone.

Fan, va jag blev deppad nu då, detta inlägg som började så bra.

Jag ska fortsätta att tänka på hur bra mitt liv är, för det är det verkligen. Och om ni där ute tänker efter så har ni det också fantastiskt, eller hur?

Love!