myrstackarnas

Ja idag var det dags att träffa myran för första gången. Höga förväntningar hade vi, Tomas och jag på väg mot stan. Och fy vilken härlig känsla när man får se att det faktiskt är något därinne. Konstigt, men jag blev lite förvånad. Va, det är ju någon där inne. Men vilken liten surpuppa sen då. Så fort vi började peta på magen så började "han" tjura. Sparkade tillbaka och vände på sig. Sköterskan kunde mäta å räkna ut nytt födelsedatum, men när hon ville kolla hjärta och inre organ så vart det stopp. "Han" kurade ihop sig till en boll med ena armen bakom nacken. Gick inte att se någonting. Så det är bara att pallra sig tillbaka igen den 2 februari. Kul, alltid trevligt med ultraljud.

Ja, det va en liten suris som gömde sig ordentligt för vi letade länge efter den ena armen. Tog ett tag innan sköterskan såg att den låg bakom nacken. Och den enda bra bilden som hon kunde ta blev på en ryggrad. Vi får nöja oss med den till nästa gång, då får vi bättre bilder. Sen blev födelsedagen framflyttad, men det vart jag med Frejski med så det var ju inte så konstigt. Det nya datumet är den 1 juli, alltså inte 22 juni. Men jag känner på mig att det blir på midsommar... Men det betyder att jag år in i vecka 17 idag, och jag är alltså inte i vecka 18 som jag trodde. Hehe så kan det gå...

Längtar till den 2 februari nu...