Griniga gamla gubbar!

Å då menar jag inte min man, utan en jättetrevlig människa som jag mötte häromdagen. (ironisk)

Alla som kör bil mellan Solvalla å Knutby vet att vägen är ett helvete att köra på just nu. De plogar inte särskilt bra och gärna för nära diket så man tror att vägen är bredare än vad den är å så HOJ, ligger man i diket. Det var fallet härom dagen. Jag skulle hämta F på förskolan å körde i godan ro. Det gick inte fort eftersom jag kan vägen å vet att det gärna släpper i kurvorna, å dessutom visste jag att skolbussen snart skulle komma med. Men visst, jag låg nog lite för nära mitten på vägen, men det blir ju så med alla vallar mm. I alla fall så möttes vi i värsta kurvan å jag hann väl inte köra åt sidan så värst mycket för han gled ner i diket på andra sidan. Snäll som man är så stannade jag å gick å fråga hur det gick. Jag tror att den exakta meningen löd: "Å förlåt mig! Hur gick det?" Å så fick jag värsta utskällningen tillbaka. Han svor å gormade å idiotförklarade mig verkligen. Jag stod snällt kvar å sa förlåt igen å tog på mig allt. Visst kunde jag väl ha kört närmare min kant. Jag frågade snällt om jag skulle bogsera upp honom å fick till svar att det kunde jag väl för faan göra eftersom det var jag som satt honom där... Jaja jag sa inget utan drog upp honom ur diket å sen frågade jag hur det gick med bilen. Tur att man har en riktigt bil, sa gubben å sen åkte han. Inget tack! Nehe. Men det är väl bara att skratta åt det å gå vidare.

Jag ska väl inte begära ett tack eftersom det var mitt fel men i alla fall. Jag tror inte att han körde perfekt heller. Han kanske var lite för snabb, jag kan faktiskt inte säga hur fort det gick. Men eftersom jag knappt hann väja innan det var för sent så kan man ju tror att han körde lite väl för fort.

Nåja, allt gick bra å jag har gjort veckans goda gärning. Jag hjälpte en medmänniska trots glåpord å svordomar. För jag var nära att bara skita i honom å åka iväg i början. Tur att jag inte gjorde det för då hade jag ångrat mig.

Nej, nu ska jag städa klart å ta hand om min kära make som är på väg hem med feber. Hoppas han kryar på sig till lördag för då blir det julbord.

Love U!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0