myrstackarnas

Vissa saker kan man inte skriva här. Då kanske man borde skriva en dagbok istället. En hemlig undangömg dagbok som ingen läser någonsin. Men utan att skriva något så vill jag bara säga att jag känner mig lessen. Utnyttjad, besviken och sviken. Av många goda gamla vänner. En massa skitsnack å dumheter. Men en dag... en dag kommer sanningen fram. Och då kommer alla att förstå. Vilken börda jag bär på jämt. Men inte idag.

Livet går vidare. Jag har andra vänner, bättre vänner. Men jag önskar ibland att jag hade någon att prata med, som man kan berätta allt för. Någon som har tystnadsplikt, som en psykolog. En gratis psykolog. Finns det någon sån där ute.

Suck, jag har verkligen inte gjort något fel. Ändå känns det som om det är mig det går ut över.

Men skit samma. Jag klarar mig bättre utan de.